Lång distans förhållande.. vem orkar nu med det?
Hej fina ni! Nu sitter jag här .. helt paff över hur snabbt tiden här i USA gått. 11 veckor.. nästan 3 månader, vips bara! Det har varit helt WUUUNDERBART här. Julen, Nyår, Lian, tiden med Mike och hans familj, helt fantastiskt bra tid, men som de säger " tiden går snabbt då man har roligt" True that, true that..
Distansförhållande. När jag var yngre sade jag till mitt framtida jag att JAG aldrig ska vara i ett lång distans förhållande, för vem orkar nu med det? Det jag inte förstod då är att sånt väljer man inte riktigt bara sådär enkelt. Eller jo, man kan välja.
Men har man den finaste människan där framför sig, som ser en för precis den man är, älskar en i vått och torrt, alltid trogen, alltid stöttar, allt det man sökt efter men inte visste att man sökte efter. ALLT detta, det kan du få. Jaa, då gjorde jag iallafall mitt val. Hellre är jag i ett (tillfälligt) lång distans förhållande med någon jag vill spendera resten av mitt liv med, än att vara i ett förhållande med någon semi-bra (semi-bra för mig alltså :) ) som bor i samma land.
Många gånger får jag frågan -"Men hur fixar ni det? Jag sku ALDRIG fixa nåt sånt"! eller "Hur ofta ses ni" "Hur ofta pratar ni"
Svaret för oss är detta: Man får det att funka om båda vill få det att funka lika mycket. Och den STORA nyckeln är, LITA PÅ VARANDRA. Skulle man vara i 2 olika länder (Usa & Finland) och inte lita till 100% på den andra, vad den gör och inte gör när man inte är där.. jaa höödu.. då skulle det nog messt sannolikt INTE hålla i sig så länge. Vet man så vet man helt enkelt. och vill man vara tillsammans så får man det och funka. piste.
Vi skypar varje dag, pratar så ofta och så mycket vi kan, reser över till den andras land så fort vi har chans. Och när vi reser så stannar vi oftast en längre tid.
Det jag inte visste när jag gick in i ett distans förhållande var hur mycket positivt det finns i ett tillfälligt distans förhållande:
- Man uppskattar varandra på ett HELT ANNAT sätt då man ses igen.
- Man har massa tid att jobba med sig själv, lära sig nya saker, utvecklas som människa, och bli ett starkare JAG. Vilket gör att som ett par blir man ett starkare VI när man möts igen.
- Man får distans ibland så man också kommer ihåg allt vad man tycker om att göra på egen hand, och allt man vill uppnå och jobba för. ( Allt detta kan man göra tillsammans också, såklart. Men tiden ensam är väldigt viktig också).
Med detta sagt, kanske jag svarat på några av era frågor. Jag älskar min Mike, han är en helt otrolig människa.
Så nu sitter jag här och skriver, imorgon lämnar jag USA för att åka tillbaka till Finland igen. Jag åker hem i ovisshet om hur den närmaste framtiden ser ut, vi vet inte riktigt när exakt vi ses igen, eller vem som åker vart. Men det ordnar alltid sig. Och tack och lov finns skype! :) Säger inte att det är ROLIGT att lämna Mike, absolut inte, jag kommer säkert gråta ögonen av mig imorgon som vanligt. Men det är helt underbart att veta att han finns där, near or far. Men mixade känslor just nu.. tiden har gått så fort så fort.. och imorgon åker jag. Nu ska jag njuta av den sista kvällen med M. Vid hörs senare !
So for everyone out there who says "Long distance relationships don't work" ... Guess what.. They do ;)
Kram/ AnnaPearl
Hur träffades ni och hur länge har ni varit ett par?